Mina tankar blir till vatten
och kokar ner till en enda tanke:
Vad är verkligt?

Men denna tanke är så märklig
att istället för att förångas
stannar den kvar

Som en enda droppe vatten
i en glödhet gryta
virvlar den runt i panik.

Den hoppar och studsar
som om den försökte att fly
för att sprida sitt gift

Efter ett tag verkar den ha fått självförtroende
Den ligger där helt still mitt i grytbotten
stirrar på mig

Droppen verkar tillslut helt tillfreds
när den plötsligt förökar sig och långsamt fylls
den kokheta grytan med vatten

Desto mer vattnet kokar
desto mer vatten verkar fylla grytan

En märklig syn att se
den fasta vattenkroppen förökas vid förångning

Jag får panik när grytan börjar koka över
och bränner min hand
när jag desperat försöker stänga av plattan

Jag vill rädda denna verklighet,
jag förstår den nu,
men det har ingen effekt, den enda tanken,

den enda droppen vatten
har nu förökat sig
till den grad att den är självförsörjande och utom kontroll

Jag inser att mitt förstånd kommer att drunkna här i köket
jag skriker desperat till min fru
att jag älskar henne

att jag önskar jag kunde stanna
i denna världen med henne
men att jag nu motvilligt lämnar

- Vi ses snart igen,
Nästa spelrunda väntar jag på dig
Vi finner varandra, jag lovar!

Mer hinner jag inte skrika då vattnet nu står mig över huvudet
Ingenting är längre verkligt
men jag tänker inte gråta för det

Jag är äntligen hemma