man lossnar som strängarna på en fiol och det finns ingen som bryr sig
varför omfamna falskhet om inte för att lura sig själv till lugn
någon vet vem jag är
jag kramar gärna om en sten, bara jag kan lura mig själv att den andas
ler till en blind förbipasserande
hallå, jag finns
materiella ting dör innan din hand kallnar, båten med ditt lik förblir på stranden
allt man kan hoppas på är änglavakt bortom stjärnorna när mörkret lägger sig
då ljuset ersätter vår egna i en evig flamma