Regnbågens vackraste skatt
Jag vandrade nätter och dagar
tog kliv över myrar och berg
jag korsade två oceaner
på jakt efter kärlekens färg
så många kulörer det fanns där
och vissa de skimrade så
men aldrig jag tyckte mig finna
den väg som var skönast att gå
blev jagad av vargar i natten
som rev mig och bet i min hud
så kläderna hängde som trasor
som de gör på en Askungebrud
jag lyckades fly trots min svaghet
men kom ändå inte till ro
så trött var min kropp på att färdas
var fanns den då – räddningens bro?
jag fann ej den skimrande färgen
men kanske är det just så
att om man söker för mycket
så blir den omöjlig att nå
nu vilar jag stilla och önskar
att vingarna just denna natt
tar med mig till eviga somrar
och till regnbågens vackraste skatt