Jag trodde det skulle hjälpa, om jag klippte av mig håret.
Och jag trodde det skulle hjälpa, att jag brände alla minnen.

Men vad hjälper det att mitt hår försvinner och vad hjälper det att starta en eld när jag redan är bränd.

Jag undviker ställen där vi varit, möblerar om i mitt rum.

Hur kan jag undvika ställen, när du varit i hela mitt rum.

Men ändå, håller jag mig isolerad. För jag vet vad som händer.
Om jag råkar se dig, med någon annan.

Och jag orkar inte, falla itu. Plocka ihop bitarna och fly.

Därför är det enklare, när jag försvinner från vår stad. Du kan inte göra sönder mig, med minnen. Och det känns tryggare, när jag går på platser du aldrig varit på.

Jag förlorade allt ett hjärta kan.
När du gav dig av. Det är svårt, när hjärtat inte läker och jag vill kunna leva.

Jag klippte av mitt hår, brände våra minnen.
Ändå är du kvar som de svidande sår som gnager inom mig.

Jag bestämde mig för.
Att aldrig förlora igen.

Jag bestämde mig för att aldrig älska igen.