det är jorden som nöter dina skor
inte kvinnan som håller de i handen

hon tror på alla som vet lika bra
som gudarna hon fostrades i som barn

men barnen växer som solen skiner
den minsta går i skuggan från den större

när han själv ska lysa måste han se
skuggan som han själv tvingats gå i

men är skuggan lika svart som mörkret
kan hon ta dina skor och neka till allt