MEN HERREMINJÄVLAGUD KAN DU INTE BARA FATTA ATT ALLT JAG VILL ÄR ATT DU SKA RINGA MIG MITT I NATTEN (JA, NATTEN. DITT JÄVLA PUCKO INGA URSÄTER GODTAS HÄR INTE) OCH HELT ENKELT FRÅGA MIG HUR FAN JAG MÅR?!
OCH VAD JAG ÄN SÄGER SKA DIN RESPONS VARA "VILL DU ATT JAG KOMMER ÖVER LITE SÅ VI KAN HÅNGLA?" OCH SÅ SKA JAG SVARA "NEJ JAG HAR INGA KLÄDER PÅ MIG FÖR JAG LIGGER JU LIKSOM OCH SOVER DU VET" OCH SÅ SKA DU SVARA "BRA, FÖRBLI PRECIS SÅDÄR. JAG KOMMER ÖVER DIREKT". TIO SEKUNDER SENARE SKA DU KNACKA PÅ DÖRREN OCH BERÄTTA ATT DU TYCKER ATT JAG ÄR SÅ JÄVLA PERFEKT DÄR OCH SÅ HÅNGLAR VI PRECIS SÅDÄR SOM DU LOVAT.

problemet är bara att det här är vad hjärtat vill medan hjärnan säger något annat. det är nämligen såhär älskling, att hur mycket jag än vill ha dig så har jag efter många om och men, och efter ännu fler år och män, kommit fram till en sak. det är såhär: jag är för bra för dig. adjö.