När det kommer upp för mig, hur dåligt jag mår.

Då skrattar inte världen längre.

Jag är som Jesus, jag dog för allas synder och återuppstod.

O sedan fick jag ett värre liv än någonsin. Det känns som att gud har lämnat min kropp. Man mår så dåligt, att ingen vän skulle kunna hjälpa än, även om man ville, att en vän skulle finnas där.

Nu känner jag mig ful, äcklig, jag vill bara gråta för att jag är så ful.
Men innerst inne så vet jag att jag inte är det.

Jag känner mig så ensam, så ensam.

Men då istället, så börjar jag tänka på allt jag kunde göra, och allt jag inte kan göra nu, hur långt jag har kommit, för att jag bara ska må, skit.

Jag vill inte ha den här kroppen jag är i, jag vill ha en fungerande kropp, inte en handikappad. jag borde inte vara sån här, jag borde kunna spela metaltrummor, det var jag, den asgrymma trummisen. Snälla gud, slå ner den som gjorde så här mot mig, och res mig upp, för jag kan ärligt talat inte.

Förlåt för allt jag gjort, jag försöker bara göra världen till en bättre plats.

Jag orkar inte vänta, jag vill i alla fall inte. Jag orkar säkert.

Men det är så orättvist mot mig, jag orkar inte höra dessa tanter som säger träna hela tiden, jag orkar verkligen inte, jag fylls med hat och Gör det själv Gubbjävel. Jag är en person jag inte vill vara. Duvet allt om mig. Nu får du göra ditt.

Jag är här, gör det snabbt, med dragna vapen, skjut ihjäl den horan.