Jag läser dina brev och tänker
det var tusen år sedan

jag snuddar vid alla ord
vissa bränner
andra skär

hela texten är en eld
ändå står där ingenting
tomma usla ord
versaler utan grund
stumma utlägg om dumma ting
förfärliga tystnader mellan ojämna rader

dina kantiga bokstäver
din fula handstil
dina värdelösa synonymer

du var aldrig dålig
du var aldrig bra
du var aldrig någon
ingen timid som jag
du bar så många skuggor
jag visade alla mina

vi blev ett öppet sår
ett miserabelt brev
i för många år

nu finns dina ord i en simpel kartong
sparat i en garderob
av tvång

det var när du dog som jag började leva
jag tog inte ditt liv ifrån dig
jag gav dig ett nytt
genom att låta dig dö

idag är jag fri
ljus

och du
ett vakuum
utan rymd.