När hon hade fått reda på att han nu var borta hade hon befunnit sig hemma i sin lägenhet. Dörren till balkongen hade stått på glänt och hon hade hört barnen ropa utanför fönstret. Deras genomträngande skrik hade etsat sig fast i hennes sinne som ett hotfullt och inskränkande avbrott i tystnaden. Hon hade sorg, kunde inte barnen på gården förstå det? Hur kunde de känna glädje eller förargelse? Hur kunde de fortsätta att skratta och bråka som om ingening hade hänt som om världen hade fortsatt att snurra, solen att lysa? Hela hennes liv hade rasat samman men barnen på gården kivades om bollar och hopprep och glaskulor med samma intensitet som de alltid hade gjort. Hon hade fått lust att gå ut på balkongen och börja ryta till de förvånade barnen att de ska vara tysta och försvinna allihopa. Om bara inte hela hennes korpp hade varit förlamad så hade hon rusat dit ut och gett fullt utlopp för sin frustration och sorg. Hon hade sannerligen lust att göra det men hennes ben vägrade envist att lyda. Hon kunde inte ens stå upprätt för det kändes som om magsäcken var fastklistrad vid ryggkotorna. Hela hennes kropp värkte och ömmade, i varenda cell pulserade hennes smärta och förtvivlan. Krampaktigt satt hon kvar i soffan och försökte stänga ut barnens gälla rop så gott det gick men ljuden utanför fortsatte att skära som vassaste spikar av stål i hennes öron: ”Aisha, Aisha!” i all oändlighet. Just det namnet skulle hon nog aldrig någonsin kunna glömma efter att upprepade gånger hade fått höra det slå ner mot vardagsrumsväggen med en hög duns när det hade sökt sig in någonstans från utkanten av gården som en skarpladdad misil. Bara ett enda fortsatt gällt vrål. Hädanefter skulle hon förknippa namnet med sorg och bedövande smärta. Hon hade dött invändigt och hela hennes liv med henne men livet utanför visade henne ingen respekt utan trängde sig obarmhärtigt på som det alltid hade gjort. Sakta föll hennes trötta huvud mot kudden, ögonen var för tunga för att kunna hållas öppna. Med ett försvagat moststånd och med slutna ögon beslutar hon sig och andningen upphör.