Tar ett steg i taget, stegen
ekar mellan husen på den
folktomma gatan

Och jag ler, samtidigt som
de förbjudna begären sliter
sönder mig i bitar

Mörkret hånler mot mig,
hör dess ihåliga skratt,
känner mig förföljd

Utav rädslan och saknaden
jag bär på, av en längtan
som bara växer..