Som i en hettande feberyra finns kanske det andra Riket. Det skapas tydligt som i en klardröm; jag vet jag drömmer och är därför fri. Så finns Riket, där ingen tävlar, och ingen kan ta det en annan behöver?

Vi vaknar där, andas tacksamt ut över att avskildheten var overklig, vi håller om varandra som syskon återförenas efter ett krig, och den plågade får gråta, tills hen gråtit färdigt, sedan skrattar vi lättfullt åt vårt svaga tillsammans.

Oväntat, medan vi sov bredde landet ut sig framför oss. Det, där endast den som älskar och berör den andre kan göra något för denne utan att hen vet det. Vet Du inte om det är där? Tror Du inte att det bara är ett steg bort?

Men tvivlet; det andra, finns det här mitt ibland oss efter att vi dött fast i livet eller på riktigt? Vet inte och det är bra att det är nu, eller inte innan sedan kommer. För det är det enda som är värt att leva för.