Ge mig vindarna som river!
Låt dem skrika i min syn!
Regnmoln då från himlen driver.
Lämnar kvar i yrsel iver
sol, som stursk på himlen kliver
i den himmelsblåa skyn.

Ge mig hoppets ljuva pina
så min själ blir stel och öm!
Och förstärks så ej förtvina
ej blås bort när vinden vina,
och jag än kan se det fina
uti drömmen om en dröm

Låt mig träna för att känna
så jag blir en själsatlet!
Så jag känslolopp kan ränna,
mina känslomuskler spänna,
och min själlöshet förbränna
så att själen ej blir fet.