Denna så evinnerliga
längtan efter kärlek,
gör så jag förblindas,
blott min ynkendom jag ser.
Längtan till det innerliga
skänker endast smälek,
då jag ständigt hindras
av en önskan till nå't mer.

Som en ständig kamp
emallan fula och det goda,
där kärlek är allt gott
medan det fula är jag själv.
Att kärlek är en tamp
som kan förvandla mig från groda,
som hopplöst svepes bort
uti en hopplöshetens älv.

Men groda utan händer
kan ju inte fånga tampen,
och trots att någon räddar
är jag groda inte prins.
En kyss som inte vänder
på den ojämnaste kampen.
I sängen som jag bäddar
endast ensamheten finns