Jag ställde mig i kön på ICA för att betala mina varor. Framför mig stod en kvinna med sin lilla son på kanske två år eller något. Det var inte den typiska, unga white trashkvinnan i mysbyxor, piercings och tribalstatueringar. Det verkade vara en lite äldre kvinna med ordning på livet och finanserna. En kvinna i karriären. Kanske trettiofem - fyrtio år eller något. Sonen såg också välartad ut. Helt normal. Inte skrek han heller. Än så länge fanns inget att reta sig på.
Och så började det helt plötsligt lukta skit. Färsk avföring.
- Nämen, började mamman, - Har du gjort pruttis i byxorna!
Där kom det.
Varför, varför måste alltid vuxna människor prata med barn precis som om de vore kompletta idioter? Varför kan de inte prata med normalt tonläge och använda sig av korrekta beskrivningar? Inte undra på att pellejönseriet når nya nivåer för varje generation som går. Jag har noterat att många idag avslutar inlägg och meddelanden ute på nätet med ”Kjamiz”. Vuxna människor använder sig av ett dagisspråk. Inte att undra på när de pratar med sina barn på samma vis som man pratar med en gullig kattunge.
Modern böjde sig ned och tittade ned i byxorna på sin son. Blöjan var full med skit.
- Nämen Rasmus, det är ju fullt med pruttbajs!
Inte nog med att hon pratade med honom som om han var efterbliven, hon hade döpt honom till... Rasmus! Hon kunde lika gärna ha döpt honom till Klas Klättermus, eller varför inte Bus-Linus från Äppelknyckargränd?
Hur tänker man när man ger en unge ett sådant namn som Rasmus?
Lilla gulliga, sötepöte teddybjörnen Rasmus!
Om fyrtio år så är risken stor att lilla Rasmus kommer att vara en överviktig och flintskallig medelålders man. Kanske finner man honom parkerad utanför en gymnasieskola. Han har handen djupt nedkörd i sitt skrev och tittar på småflickorna som står och röker innan de ska gå in på sina lektioner. Han tänker att han skulle vilja ge dem en kjamiz. Då är inte Rasmus så gullig längre, och namnet kommer knappast att höja hans status när han sitter av tid för sexuella närmanden mot minderåriga.
Jag tror grabbarna på kåken skulle skrämma honom en smula. Sådana styggingar va? Lilla Rasmus kanske skulle bli rädd? Han kanske skulle fylla kriminalvårdens byxor med pruttbajs?

För ett tag sedan så gick jag förbi en affär som gjorde reklam för pälsgosisar. De hade fått in ett nytt parti och det var minsann extrapris på dem också. Jag vet inte ens vad en pälsgosis är för något men budskapet var riktat till vuxna människor. Småbarn kan oftast inte läsa. Som vuxen i dagens pellejöns- och cykelhjälmssamhälle så förväntas en vuxen människa veta vad en pälsgosis är för något.
Det finns en anledning till att en vuxen svensk idag använder sig av ett vokabulär som innehåller ord och meningar som kjamiz, snippa och bummelibum i byxorna. Det har satt sig i medvetandet på dem. De är uppväxta med dagisjollret och sedan för de det vidare till nästa generation. Det sker omedvetet och ingen reagerar.
Det är de som idag vill ha förbud mot rökning på uteserveringar, som kräver lag på cykelhjälm och som inför tvättstugevärdar som avlönas med skattemedel. För det är ju så jättedumt att blanda in polisen och bestraffa människor som tvunget måste lösa konflikter med våld.
Och som lök på laxen så ger de sina barn namn som passar bäst i gulliga sagor om buspojken Albin med den magiska slangbellan och hans gode vän Kasper – den jonglerande cirkusbjörnen.
Man anpassar dem till en beskyddande låtsasvärld där det värsta som kan hända dem är att Svarte Petter dyker upp och rånar dem på godispåsen efter fruktstunden på dagis.
Samtidigt så får våldtäktsmän, pedofiler och kvinnomisshandlare ett nytt hobbyrum och obevakade permissioner för i sagobokslandet Sverige finns det inga onda människor, bara sjuka människor som lider. De har problem, de lider minsann därför behöver de vård. Och de får det också!

Personligen så anser jag att våldtäktsmän, pedofiler och kvinnomisshandlare borde få knacka sten uppe i Lappland i minst tio år, men så är jag också gammalmodig av mig. Jag kallar inte skit för pruttbajs och jag avslutar inte ett meddelande med kjamiz.
Dumma mig, va?

Dumma, dumma mig!