Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Att våga släppa taget.

De flesta av oss vågar aldrig släppa taget. Vi rockade en stund i vår ungdom, sedan kom de och sade att nu jävlar fick det vara slut med dumheterna. Det var dags att växa upp och ta ansvar. Några av oss lyssnade inte, vi smet iväg från flocken och lyckades hålla oss undan i några år. Sedan fick hundarna vittringen på oss. Till slut blev vi också fångade och nu står vi där varje morgon, uppsträckta i våra arbetskläder och väntar på att tiden ska gå så att vi får gå hem.
De fick oss också till slut.

Människor som släpper taget och ger fan i allting fascinerar mig. Människor som ger upp. Människor som bestämmer sig för att inte längre vara delaktiga i meningslösheten.
T o m Jesus släppte taget. Han jobbade som snickare. Men så en dag så insåg han det meningslösa i att hyvla plankor och slå i spik. Vid dryga trettio års ålder släppte han allt, lämnade snickarboden för gott och vandrade ut på vägarna. Han hade sett ljuset. Gud hade talat till honom. Jag vet inte hur budskapet löd men jag kan tänka mig vad Gud sade.
- Ska du verkligen slösa bort ditt liv med att arbeta? Tycker du det är kul att såga och hamra?
Nej, det tyckte naturligtvis inte Jesus. Så han gjorde som så många andra av oss har gjort under åren. Han gick ut, stirrade upp i skyn och undrade vad han skulle göra istället. Vad är meningen med alltihop?
Men till skillnad från oss andra så fick han ett svar.
- Skit i alltihop! Stick iväg och tala om för folk vad som verkligen är viktigt här i livet istället!
Och så gjorde han det. Släppte taget. Sket i allt och vandrade iväg.
Jesus var en förebild.
Men så får man inte göra. Man får inte gå sin egen väg. Man måste anpassa sig. Jesus spikade de upp på ett kors. Idag skulle de satt honom på mentalsjukhus. Eller stängt av honom från både a-kassan och sjukförsäkringen.
Fredrik Reinfeldt hade pekat på honom, kallat honom för lat, muttrat något om arbetslinjen och att hungriga vargar jagar bäst. Vänstern hade yrat något om utanförskap och tvingat in honom i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Sedan hade Jesus varit tillbaka i sitt snickeri, men nu kallar de det terapiverkstad och lönen är ett bidrag som knappt ligger på existensminimum.

För att stå ut så börjar vissa av oss samla på mynt under sin fritid, andra spelar golf och några fyller sin lediga tid med alkohol och droger.
Jag sitter ofta vid min dator. Men jag vet aldrig vad jag ska skriva och jag väntar fortfarande på ett tecken, på ett svar. Vad är meningen med allihopa?
Jag undrar vad jag skulle göra om jag inte hade mina hobbies?
Tja… Jag skulle nog umgås mer med min flickvän. Jag skulle läsa fler böcker och kanske hade jag kostat på mig några fler resor. När jag var ung lyssnade jag mycket på musik och jag hade alltid någon ny roman påbörjad. Jag kunde komma hem från jobbet, sätta på stereon och sedan sitta och drömma mig bort. Det gör jag numer mycket sällan. Det känns som om jag har lyssnat färdigt och en bra roman blir allt svårare att finna.
Under tiden så sitter jag här vid min dator.
Och hoppas att jag någon gång får modet att släppa taget.




Fri vers (Prosapoesi) av Peter Ferm
Läst 1109 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2012-07-07 09:11



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Lysande kortnovell om den ibland fullkomligt ljuvliga känslan av att helt enkelt släppa taget, lämna det oväsentliga bakom sig, strunta i allt vad arbetsliv heter och istället ägna sig åt det riktiga livet med allt som det innebär av lycka, frihet och oansvar. Sånt kan verkligen vara vanskligt i ett samhälle där lönearbetet utgör den övergripande statsreligionen och där man snarare lever för att arbeta än arbetar för att leva, precis som om detta i sig självt vore något värdefullt, meningsfyllt och gott. Att smita från flocken och inte vilja ägna sitt liv åt arbete är ju också bland det mest hädiska och kätterska som man kan göra i en värld som hela tiden försöker tuta in en att just arbetet i sig utgör det högsta goda som kan tänkas och något som alla människor innerst inne längtar efter och vill slösa bort hela sina liv på. Och vare sig politikerna är höger eller vänster så sitter de likväl fast i samma tröttsamma jobbpsykos. Så varför inte släppa taget? Folk skulle ju häpna om de bara öppnade dörren, tog sitt pick och pack och drog och upptäckte hur underbart skönt det är att bara ta dagen som den kommer, njuta av sin frihet, göra som man vill och Leva Ut...
2012-07-13
  > Nästa text
< Föregående

Peter Ferm
Peter Ferm