Stilla står jag ingenstans
Kämpar och hoppas att sköljas upp någonstans

Gårdagens trygghet lockar med minnet
av din varma famn och känslor jag redan vet

Morgondagens oklara himmel
kittlar mina sinnen och retar min nyfikenhet

Förr finns kvar
Då glöms aldrig bort

Framtiden viskar om hopp och lovord av glädjens sort

Mellan lyckan och en annan vistas enbart eländets jag


Fångad i landet Ingenstans är jag så svag