Jag vandrar, långa och kalla vägar i insnurrade mönster jag inte ens kan se längre
Du vandrar samma vägar, med samma tappade blick som jag
Men ingen av oss stannar upp en en gång
Vi vandrar, dag och natt, med ett mål vi glömt i ett moln av snö
Om vi ändå kunde sakta in vår uppjagade stress
Stå still och våga fråga om vägen
Var är jag?
Var ska jag?
Ska du åt samma håll?
Eller ska vi än en gång skiljas, utan att ens veta varandras namn?
Jag har sett dig springa, på samma hårda stenar som jag.
Med blicken i gatan och sorgen i ditt ansikts fåror
Vi är samma själ, samma människa
Våra hjärtan bär på samma tyngd och våra kroppar gömmer samma längtan
Längtan efter en stoppskylt, på livets motorväg