Under mörkrets träd har jag lagt mig för att vila

Döden sträcker sina knotiga fingrar och

smeker ömt min kalla kind

Av kärlek viskar han mitt namn

Ty döden älskar de sina, månar om

ett gott liv, innan tidens sand rinner ut

 Han viskar de ömmaste av ord

för att ge mig hopp på min

resa genom livets krokiga vägar

Lev, lilla fågel säger han

Flyg över de vackraste av ängar

Fånga stundens ögonblick och ge det liv

Gör det bästa du kan av dina dagar

Varken mer eller mindre, då är jag nöjd

Så flyg lilla fågel, över de vackraste av ängar..