jag brukade säga
att det förflutna har varit förutbestämt
att det jag har gjort har jag gjort
och aldrig kunnat göra
på något annat sätt
men
att i framtiden
är allting möjligt

nu börjar jag tro
att även framtiden är förutbestämd
hur jag än kämpar
för att undvika att sopa
mattan under golvet
upptäcker jag mig gång på gång
sittandes på den
och likt en skräddare
putsa mina skor
med benen i kors,
handflatorna vända uppåt
mot han som ingenting förstår
han som startade alltihop
genom att vira mattan runt mitt huvud
för att sedan förneka
att han överhuvudtaget träffat mig,
inte ens i mitt undermedvetna

och han ska sitta och bestämma
att den dag jag förstår honom
ska jag dö
resa mig på mattan
och gå ut
genom min egen begravning

och jag kommer inte ens
att kunna bestämma
vilken färg kistan ska ha
eftersom jag redan har bränt
alla mina chanser
till att få en urna
uppställd på spiselkransen