Ibland får jag en vision. Skarp och klar , men flyktig som en lätt beröring.
Under detta korta ögonblick uppenbaras allt.
Mina sinnen öppnas och jag ser.
Jag ser innan begynnelsen, jag ser bortom evigheten. Jag ser bortom oändligheten.
Allt är så självklart. Skapelsen, universum, allt.
Men någonting hindrar mig att bevara insikten i mitt medvetande.
Som om jag vore för liten att bära svaren. Som vore det inte meningen att jag ska förstå.
Som om jag måste vänta , vänta tills efteråt......