Vägmattan rullas ut föröver

bilen kränger i den hårda sjön

Självlysande vidunder

seglar bidevind till babord


Som en ljuskaravan

utslungad i blindo

driver de mot synens rand

Jag ser dem försvinna

i det svarta nålsögat.


Inget kan färdas i mörkrets hastighet;

när Ljus lägger ut

är Mörker redan i hamn;

där Ljus gör an

har Mörker hissat ankar.


Ändå dessa facklor som famlar i regnet

Denna herrelösa matta

som flyger motströms i glömskans natt.