Det är svårt att börja
när man redan vet hur det ska sluta.

Alla steg i förskott
gick de baklänges.

Hon med sina spetsiga
klapprande klackar.
Han med sitt sköra hjärta
i handen.

Sparkade hon alltid bakut
mot hans knutna fingrar.

Skulle han alltid vara svag
för hennes spruckna läppar.

Skulle hon ge honom dem?

I en ovanlig vanlighet
fattade hon
hans sorgsna sinnelag

men det låg i hans hand
tillsammans med hjärtat
dit hon måttade sin klack,