Ögonkastet bakåt
blev förödande..

Vad hjälper det
när tiden ändå kommer ikapp

Alltid hack i häl
alltid så avslöjande,
Efter mig...

Hur snabbt ska jag behöva springa när allt gör sig påminnt,
blixtar av gårdagen befläckar...

Då, då i ensamhetens bojor
är jag fast
Tappad i stressens helvete..
Svald i depressionen stora käft..
Tuggad och svald....

Cirklars hagel, snurrar, spinner fortare o fortare

Där djupt inne i min hjärna
som säger stopp
nu räcker det

Gränsen är nådd nu..

Akta du går sönder

Tänk inte mer för fan

Lev!!!