Utspritt vete täcker golvet...bildar mönster
som om finns det en plan,en svart o osäker plan.

Jag iakttager det hela..med en viss, medgives, förtvivlan.

Att i en stor säck få in alla de där jävla små vetekornen
kräver av mig...

Plockar korn efter korn...

Solen med sin stolthet bringar en känsla av hopp.

Iallt falskt spel...där jag om jag fortsätter förlorar..

I all dryckenskap där jag redan halkat en bit tillbaka på stegeln...

Hero...

När jag nu är tillbaks stapplande.. men tillbaks.. slänger jag stegeln.

I en explosion så stark,så tydlig, så äkta försvinnar allt det där..

I ärlighetens namn!

Du har mitt hjärta i ditt!