Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det var natt och jag ville hinna i kapp Jag var vilse i dina ögon, men du pekade på stigen i den blomstrande skogen. Jag tog stegen.


Min leder stjärn

Det första steget som jag vågade ta.
Du märkte hela vägen, men jag var blind och inte märkte vitsen
Det var kalt utan dig
och det kände jag på mig
innan jag träffade dig.
Du lyste min vinter väg
som en måne över ett hav

Dina ögons blickar var
som lysande stjärnor från jorden man ser
Med dina kärlek visa du mig
i det ökända

Du är lugnet ... du är sammet
Du är den doftande rosen...från Orienten
från skogarnas skog
från berget som ingen har sett
från havet där fiskarna trivs

Du är min kära...bördan i livet utan dig går ej att bära
Med dig kan jag med en hand ett berg röra
Om du är med mig...
Med dig, min önskan är din
och din sorg är min

Du är min doftande blomma
som ingen har rört
Du är min rena luft
och min ande bara hos dig finner tröst
Om jag är vaken bara dig har jag i tankarna
då jag är aldrig trött.




Fri vers av Abbas Ridha
Läst 255 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-11-12 11:42



Bookmark and Share


  Jaseph
Vackert skrivet
med poetisk känsla.
2011-11-12
  > Nästa text
< Föregående

Abbas Ridha
Abbas Ridha