Markens skrik
Höstens dunkel
Kylan som fryser fast

Kan inte undvikas
Måste genomlidas
Obönhörligt kommer den varje år

Vinterns frostbitna morgon
En genomfrusen värld
Ett försök till skrik om hjälp

Hur man utstår mörkret
Var man finner räddningen
I tanken finns värmen och grönskan kvar

En mörk tystnad
Ett kyligt handslag
En mark med frusna frasiga löv

Mitt ensamma hjärta slår
Under dunjackans varma skydd
En kort stund skiner solen klar
Innan midvinternatten komma ska

En lång och smärtsam vinter
Vi färdas i mörker och kyla
Som ensamma själar vandrar

Vi möts av en spirande vår
med värme och ljusets strålar
en grönskande fägring av blomster
som smyckar vår ensliga väg

Kanske möts våra blickar
Kanske finns det ett hopp
Att mötas i vårens spirande glädje
Att dela den fortsatta färden