Han skrattar högt,
Hans mun blir ett flin,
Som säger varnande
"Snart är det halloween!"

"Och jag kom just på -
Lägg detta på minnet -
Jag vet hur jag ska
Skrämma dig ur skinnet!"

Varpå han skakar
Och gungar av skratt.
"Ha ha ha! Lycka till
Med att sova inatt!"

"Du som är så lättskrämd,
Så mörkrädd och kulen,
Du kommer hacka tänder
Ända fram till julen!"

Sen går han sin väg
I tron att jag bävar,
Att mina tankar nu hemsöks
Av spöken som svävar.

Men där tar han miste!
Det är tvärtemot
Värme som fyller mig!
Inte kyla och hot.

För det jag fruktar är inte
Den kusliga natten,
Vampyrer, skuggor, zombies,
Eller demonkatten.

Nej, jag räds något annat,
Den dödligaste kniven:
Att mina kära lämnar mig,
Att bli övergiven.