Det ligger en flicka i mörkret
Som en boll har hon krupit ihop under täcket
Hon skakar
Från bottenvåningen hörs röster
Arga röster
Hennes händer trycker över öronen
Försöker att stänga ute ljuden
Dunken
Men det dunkar även på insidan
Hela tiden, dunkar det

Nerifrån: En duns, ett klirr, ett skrik
Han som öppnar dörren
Han som stänger dörren
Han som väljer att gå

Någon stannar kvar
Stryker sin blodiga hand över duken
Ett försök att dölja allt igen

Han lämnar dem
Om och om igen lämnar han oss
Och det slutar aldrig