Nyfiken är min ankomst till vår nästa mening som fördjupas av något nytt. Den offensiva förändringen klumpas fast som iglar som suger ur vår börda från vårt förflutna. Blod är inte längre en lockelse för djuret, inte för oss i alla fall.

Samtidigt ramlar små snöflingor ner från en molnig himmel. En kallelse från en nyskapad inlevelse som smyger fram. Tankarna inser förhoppningar av lycka och kärleksfulla ögonblick. Vi står på tröskeln redo att få öppna en dörr. Den dörr som varit oskyldig och fängslande att försöka nå.