I sneda vinklar trollen gå
bortom drömmar uti en vrå.
Nattens ljus famlar i sand -
något märks som nu ibland.
Sista kakan som ingen tar
blir lämnad till sitt svar.
Stortrollet väser med mäktig röst :
"Bara min - fann den först".

Vindtrollet försöker - lite som diplomat :
"Nä, vi tar varsin del
inte kan det vara fel -
vem glädjes åt tomma fat".

"Jaha, men så fagert tal
rättvisa formad - som med linjal.
Träsktrollen gives en liten bit
för tunga års hemska slit.
Bergstrollen finge en smula var -
om nå´t nu blir kvar.
Så får då ingen rätt
med ditt misslyckade vackra sätt.
Hellre då göra som förut -
allt är mitt utan slut".
låter Stortrollets svar så bestämt
och därefter har inget hänt.