Jag tittar upp från tidningen och ser mig omkring. Lunds centralstation badar i morgonens ljus och det känns ironiskt att behöva vänta på tåget den här tiden på dygnet. En ung man går förbi, långsamt, långsamt, med blicken sänkt. Han ser ut att vara mittemellan 20 och 30 år gammal och djupt försjunken i den typen av problem man kan ha vid den åldern. Kanske är han arbetslös, som så många andra unga människor? Eller också har han ett jobb han inte trivs med; ett monotont jävla skitjobb som går ut på att svara i telefon eller klicka fast lastbilsdelar i varandra åtta timmar om dagen. Kanske är han en av de få som redan är inne i drömbranschen, men på fel plats. En nyligen utexaminerad copywriter som just nu producerar reklamtexter för Burlövs kommun. ”Den lilla kommunen med den stora närheten”. Visst ligger det nära både Lund och Malmö, tänker han säkert. Men helst skulle han vilja skriva om det till ”Burlövs kommun – det bästa botemedlet mot insomnia”. Fast det är ingen bra idé. I dessa högerkyliga tider är han fortfarande provanställd och kan enkelt bli uppsagd med motiveringen ”Din post försvinner tyvärr till följd av ekonomiska orsaker” innan en Kalle med snus under läppen och gymnasiets samhällslinje i bagaget tar hans plats.

Fast han kan ju vara jättenöjd med sitt jobb. Det kanske är kärleken som inte fungerar som den ska. Han kanske har umgåtts med Fantastiska Underbara Lisa i nästan ett år nu utan att, så att säga, ingå ett avtal. Fantastiska Underbara Lisa kanske värnar om sin frihet så till den milda grad att Roliga Snälla Reklamproducerande Joakim inte riktigt är, ja, Han. Helt klart en schysst kille att träffa någon gång på helgen när behovet av kärlek är så starkt att det brinner i hela kroppen. Men ingen man visar upp för tjejerna, eller annonserar på Facebook. Han har totalförbud mot att skriva i hennes logg; det är så onödigt att dra uppmärksamhet till någonting som inte är någonting.

Nej, Roliga Snälla Reklamproducerande Joakim har det inte lätt. Men det kan ju vara så att både kärleken och jobbet går bra, eller åtminstone fungerar milt tillfredställande. Kanske har han bara glömt sina cigaretter hemma. Eller sitt Citodon. Fast i förhållande till hur långsamt och avslappnat han går, trots den deprimerade uppsynen, finns här inget hårt beroende. I alla fall inget som inte är tillfredställt.

Det kan helt enkelt vara så att Joakim var ute och festade hårt inatt, trots att han har en hel dag av reklamproducerande framför sig. Inatt när fyllan peakade och det vita pulvret susade från toalocket, genom Jenny Lind rakt upp i näsans slemhinnor hade han sina bästa idéer. Burlövs kommun skulle inom fem år kunna gå från att vara Sveriges näst minsta till Sveriges, ja, kanske inte största, men åtminstone topp 30. Han hade de mest attraktiva slogans färdiga i huvudet och skulle bara skriva ner dem innan han somnade. Men han somnade aldrig, och några slogans blev det inte heller.

Kanske har Roliga Snälla Reklamproducerande Joakim nästan inga bekymmer i världen. Kanske är det bara tågets sena ankomst som irriterar honom också. När livet flyter på som livet bör är det lätt hänt att de små problemen tar över.

Djupt försjunken i dessa tankar stirrar jag ner i asfalten men tittar plötsligt upp. Blickar möts. Roliga Snälla Reklamproducerande Joakim tänker att ”Den där killen ser förfärligt deprimerad ut, kanske hatar han sitt jobb, eller så funkar det inte med tjejen, eller så är han en knarkare utan knark, eller så är han bakis. Fan vad tåget är sent förresten.”