En magiker var jag.
Undersökte nya världar var dag,
Jag den största av drömmare, jag.

Jag kunde vara en Peter, en Harry; en Superkanin
- en liten sjöjungfru eller ett monster med Cheshire kattens flin.
Hela världen och varenda möjlighet var min.

Sedan var det någon som påstod, att logik övervinner fantasi.
Så visste jag inte längre alls, vad jag skulle bli.
Tanken, var inte längre lika fri.

Först hade kunskapen ingen påverkan på min fantasi,
så jag studerade med glädje och stor frenesi;
Nu har allt en logisk förklaring. Usch, fy och tvi!

För visst var det väl spännande, ändå
när man var liten och inte kunde förstå
och hittade på förklaringar, som var logiska - då.

När något försvann,
då var det Spöket Laban, ja minsann!

En hare var det som gav oss godis i ägg,
lika säkert som Svartskägg hade buskigt skägg.

Som ni alla vet,
var det Tomten själv som kom med paket.

Nu vet jag sorgligt nog att så inte är fallet.
Att det inte gömmer sig varken Påskharar eller Tomtar i stallet.

Men.

Är det inte härligt ändå,
att se på de rara barn som sakta gå
och utforskar varje möjlig och påhittad vrå?

Se dem glädjas åt världen med skimrande blick;
uppleva all den magi, som även jag fick.

Och även om barndomens magik i viss mån flytt,
kan jag alltid väcka den på nytt.

Sorg och glädje härjar fritt,
men jag vet att beslutet alltid är mitt.
Det är jag som min framtids lycka smitt.