Oavsett vad du åstadkommit
är du ovillkorligt älskad
inifrån, av mig.

Det börjar närma sig.

När smärtan ligger sådär öppen.
Att behöva vada fram i skadorna det kärlekslösa livet åsamkat.
Överallt nya spår som trampats utan mening i steget.

Så viskar hoppet tillsammans med husets krakelering.
Du är ovillkorligt älskad infrån, av mig.

Någon vill inte ha mig här jag tror det är jag själv.
Men jag är hos dig, min bror.

En hymn visslar igenom rummet och tyst fyller hon på hjärtat med livsolja. Hon säger utan ord att du är ovillkorligt älskad, av mig.

Och det var längesen jag skrev.
Det blir i skärvor och elden glöder ännu inte än.
Mitt livs meningar har nästan slocknat.

Och jag vet jag kan så mycket mer.
Men mitt i livet och jag ligger under isen.

Hon plockar upp mig o nuddar det sårbara med orden
Du är ovillkorligt älskad, av mig.