Hej älskling, jag har gjort något dumt igen.
Jag skär mig i låren och fimpar cigaretterna
Mot mina sköra handleder.
Jag klipper mig med saxen i fingrarna och
Slår nävarna i mig själv, och i väggar.

Jag vet inte varför jag är så här.
Men att göra mig själv illa
Har alltid varit det jag varit bäst på.
Kom, ta mig och kasta mig någonstans.
Det finns ingen mening ändå.

Håll mina händer hårt och hindra mig.
Du är den enda som kan.
Under all denna tid har du hindrat mig
Hindrat mig från att skada mig, att försvinna.
Och det har faktiskt inte gjort mig så mycket.
Mina sår blev till ärr, och inte mycket mer.
Men nu har du ju lämnat mig.

Kan du se vilket monster jag är?
Missfoster, Monster, Med Mönstersjäl.
Du har ingenting att hämta här.
I mig så finner du ingenting.
Jag är tom, redan förtärd.

Jag kan inget mer än att skada.
Mig själv, någon annan, eller alla.
Jag är bara en bedrift, ett besvär.
Rakblad, cigaretter och självömkan
Det är det enda jag begär.

Och förlåt mig för att jag är den jag är
Jag vet, jag är sjuk. Jag hör inte hemma här.
Men jag kan inte hjälpa att allting blir svart
Och jag sitter här ensam och fryser.

Hur jag än vrider och vänder på allt
Är det ändå upp och ned.
Snett, skruvat, falskt och fel
Precis som jag, jag är Fröken Fel.

Dra in mig i mörkret och
Gör vad du vill med mig.
Vem som helst.
Slå mig, skär mig, sparka mig, släng mig iväg
Jag är ju ändå bara skräp.
Jag fyller ändå ingen mening, och gör ingen nytta till.
Livet är en flykt, och jag orkar inte springa.
Så jag vinglar iväg på svaga ben, i hopp om att försvinna.