Jag skriver i skov.

Svettas ut flätor av ord.

Kräks ut mina alster vid behov.

Berättar om kärlek och mord.

Det är bara när jag känner mig störd,

(Är det kanske en sjukdom jag har?),

som jag höjer rösten för att bli hörd.

Jag förväntar mig inga svar!

Jag hatar dessutom att skriva på rim,

det ger mig rysningar.

Det blir för klämkäckt och jag känner ingenting,

som utbroderade nysningar.