Dagens ekonomi är kortsiktig - det mesta styrs av nästa kvartalsrapport vilket varken gynnar långsiktig forskning eller kvalitet. Den bygger på tillväxt. På ständigt ökad tillväxt! Och den bygger på konsumtion. Att ha råd med den där konsumtionen har kanske tvingat oss att lämna ifrån oss våra barn under större delen av deras uppväxt. Tid har blivit en bristvara och "riktiga" sociala relationer en lyx som ofta prioriteras bort. Där mötte Facebook ett behov i marknaden som är våra liv.

Sedan förstår vi inte varför just vi känner oss tomma, ensamma och mår dåligt (kanske för att vi har en spricka i vår fasad?). "Alla andra" verkar ju fixa allting så bra. Riktiga samtal med alla andra skulle sannolikt informera oss om att de känner precis likadant och att deras glättiga Facebookuppdateringar är ett selektivt urval av känsloregistret. För vi pratar inte om det där. Så folk blir sjuka. Barn blir våldsamma eller bortskämda med begränsad empati och förmåga till eget tänkande. Inte alla givetvis - men alldeles för många. Sådan är livet i den nya tiden...