Nu nalkas den nya dagen
snarligen kommer tuppen gala

solen snart stiger ut ur bädden sin
inom snar tid den stiga upp

den unga gossen oskyldigt blod på marken spiller
med brott på sitt samvete och upprymd blick

han till skogen springer
knappt så hans ben räcker till, så han kippar efter andan

Den udda varelsen ,redan vid stigen väntar
hon skänker pilten ett sött leende

"Nu har jag dig skänkt ett offer
visa mig du fagra jungfru skatten som skogen döljer!"

"Ännu har du inte förärat mig med tillräckliga gåvor
nej nej en liten tjänst till jag kommer begära"

pilten som förtrollad är
tänker inte på gårdagens misär

"Säg mig nu fagra jungfru,
hur ska jag ännu en gång bära mig åt
för att vara dig till lags?"

"Som gengäld för skogens dyrbara hemlighet
jag kräver en annan tjänst
ännu en gång du blod ska spilla"

"din systers huvud mig i smaken faller
jag åtrår den innan dagen är slut!"

Pilten springer snabbt som vinden ut ur skogen
han trotsar grenar och snår för att vara den fagra varelsen till lags

gråtandes och knäböjande hans syster ber
"Nåd! O nåd!"

"Broder min, okända krafter tagit över dina tankar!"
"Skona mig broder skona mitt liv!"
"Du har ingen föraning om vilket brott du begår"

vansinnet styr den unge pojken
sin syster hugger han utan nåd

när den trötta solen faller ner och bleka månen stiger
åter igen han i skogen härjar
där den fagra jungfrun åter vid stigen honom väntar

med ett sött leenden hon välkomnar pilten åter igen

"Nu min gosse nu har du varit lydig
nu har du gjort dig förtjänad av skogens hemlighet"

En kista hon öppnar
och gossen knappt sina ögon tror,
dyrbaraste juveler och guld fyller hans nävar

"ta nu, ta nu för dig för du lydig varit"

med fulla nävar bär han guldet
ut ur skogen snabbt som vinden han njuter av sin belöning

den pigga solen stiger upp
och gossen tårar spiller

ensam är han på sin kammare
med stenar och jord i sina händer

sin syster och vän han sörjer
att han för girighet dödat dem båda

sin kniv drar han ut ur läder fodralet
och sina nära han sörjer
förlåt mig syster, förlåt min vän

i evigheter förtjänar jag att plågas

sin kniv han betraktar länge och noggrant
i samma sekund han offrar sin sista tår...