Klockan ringde när jag helt plötsligt flög upp med ett skutt likt en hungrig gepard
på jakt efter sin måltid på gasellernas betesmarker. Pigg kände jag mig denna
fredagsmorgon då jag visste att min framtid skulle börja här och nu! Tittar ut och
betraktar dagens väder. Sol! Den gnistrande solen bländade mig varsamt i ögonen
och snön låg där, nyfallen och vit. Oj, minus 14 grader ute! Vad skönt det nu hade
varit med en välklädd promenad ute i vår storslagna natur och få höra våra stann-
fåglar sjunga de ljuvliga toner som smeker våra öron och sinnen! Jag stannar i
tanken en stund och ler. Kanske vi egentligen redan lever i det så kallade Paradiset
där alla våra sinnen får arbeta och leva tillsammans i euforisk symbios. Ett nu
redan levande tillstånd som kanske är så unikt och fantastiskt i vårt enorma kända
Universum? Inser, där jag står i fönstret med ena handen på persiennreglaget, att
det är tunga frågor som jag inte löser idag i alla fall. Har heller inte tid till det här
och nu. Nu finns det annat som fångar ALL min koncentration och ALL min tid!
Tanken svindlar när jag tänker på HENNE!

Köket! Preparerar kaffebryggaren inför frukosten och återvänder till sängen.
Denna gång för att bädda den. Lämna aldrig den obäddad, sa alltid min mamma.
Badrummet! Idag blir morgontoaletten extra noggrann! Välrakad snart. Ja då.
Ansar skägget och tittar länge i spegeln. Det får inte slarvas nu. Det första in-
trycket, tänker jag! Viktigt! Kanske hon också, just nu, står där framför sin
spegel och gör sig vacker för MIG? Tanken slår mig att hon redan är det vackraste
som finns på denna Jord! Men okej då. Hon är kvinna (hihihi…, hälften skämt,
hälften allvar!) så visst står hon där också!
Duschar nu! Använder den där dyra aromrika duschcremen som köptes på båten
sist och bara tas fram för speciella tillfällen. När de intvålade händerna når hals
och nacke kittlar det till i själen likt en gåsfjäder som kittlar huden. Tänk om HON
var här hos mig nu! NU OCH HÄR!!! I duschen! Tanken svindlar och reaktioner
kommer! Puls! Hjärtat bankar! Jag känner blodet strömma till i mitt könsorgan
och handen är där och känner! NEJ! Inte nu! Måste koncentrera mig nu så att
jag inte blir fördröjd och missar bussen som går om ca två timmar. Bussen som
ska föra mig till min älskade som väntar på mig i eftermiddag!
Frukost! Tar ett par smörgåsar till det bryggda kaffet och läser samtidigt morgon-
tidningen. Läser där att vädret ska fortsätta vara kallt men också gnistrande soligt
resten av helgen. Underbart! Då blir det säkert någon härlig promenad med min
älskade! Att tillsammans få njuta av vårt vackra vinterlandskap och skåda det
storslagna vi givits! Snöänglar? Ja! Sådana ska vi också göra! När hon ligger
där i snön och viftar med sina armar likt ängelns vingar så åker digitalkameran
fram och denna fantastiska varelse kommer då att förevigas i livets fotoalbum!
Frukost forts.! En fruktyoghurt slinker också ner. Diskar snabbt upp och byter sop-
påsen så att den inte luktar illa då jag kommer hem. Packat min väska gjorde jag
igår kväll så det är bara min necessär som behöver kompletteras den. Men först
så borstar jag tänderna så att inte tandborsten glöms hemma.Opps! Där flög även
fluortabletten in i munnen strax efter tandtråden gjort sitt jobb. Står nu framför
spegeln och klär mig. Vad ska jag ha på mig? Första intrycket! Första intrycket!
Kallt ute också! Tänk! Tänk! Ok! Jeansen och den kritstrecksrandiga skjortan
blev det. Och en tröja ovanför skjortan. Såja. Färdig!

Sitter nu på bussen ner till centrum. Om ca 40 minuter avgår nästa buss mot
Drömmarnas Land! Stadsbussen letar sig in i stadens centrum och det finns
bara tre andra passagerare ombord på denna turen. Klockan är kvart över tio
så morgonrusningen är över. Trafiken är lugn och turen tar ca 15 minuter.
Tittar ut genom fönstret och tankarna börjar tillta. Lite nervositet börjar sakta
smyga sig på och frågor dyker upp i mitt huvud. Vad händer när vi för första
gången kommer att träffas om ca 4-5 timmar? Kommer hon att bli besviken när
hon ser mig? Nervositeten ökar och hjärtat börjar bulta av begynnande rädsla!
Tänk om hon avvisar mig nästan direkt? Ljuset reflekterar mitt ansikte i fönster-
glaset nästan likt en spegel och jag märker min panik i anletsdraget! Tar tre
djupa andetag och andas ut genom näsan likt ett gammalt beprövat sätt att
lugna ner sig. Ta det lugnt nu hör jag mig själv viska halvhögt och en med-
passagerare sneglar till ett slag som om hon hört mig. Lugnet kommer tillbaka
då de skrämmande tankarna skingrats. Nu ser jag ändstationen för bussen där
bussbytet ska ske. Stiger av och väntar ca 20 minuter i kylan, utomhus. Sätter
mig på resväskan gjord i hårdplast och har två hjul på ena sidan. Mössa och
vantar sitter på plats. Reser mig upp då och då och promenerar lite för att
hålla värmen.
Där kommer den! Fordonet som ska ta mig upp till HENNE! Visst, ett byte
blir det, men ändå! Väskan in i bagageutrymmet, chauffören kollar biljetten
och jag tar plats. Sätter mig jämte en student som säkert kommer söderifrån och
nog är på väg hem till sina föräldrar på hemorten. Tror att han är student för
han sitter där och läser koncentrerat i en bok som ser väldigt studentaktig ut.
Ringar, krumelurer och understrykningar ser jag i den när jag betraktar den
en stund. Han ser ut att vara i tjugoårsåldern, tuggar tuggummi och verkar
samtidigt lyssna på sin mp3-spelare. Busschauffören gör en sista koll av
bagagerummen och ser till att luckorna är stängda. Bussen är nästan helt
fullsatt. Jaja! Fredag! Han sätter sig bakom ratten, startat motorn, blinkar
vänster och av det bär!
Ankommer till bussbytesorten exakt enligt tidtabellen! Har man varit mycket
utomlands så kan man inte låta bli att jämföra det här med att passa tider! I
vissa länder får man t o m vara glad ifall bussen kommer över huvud taget!
Väntar i tio minuter. Tar plats på nästa buss, Linjen Paradiset! Bussen avgår!
Och ombord sitter jag och INGENTING kan längre stoppa mig! MÅ DET
BÄRA ELLER BRISTA!
Klockan är nu tidig eftermiddag och bussen svänger nu in på järnvägs-
stationen i HENNES hemstad! Plötsligt börjar nervositeten gripa tag likt
en megastor tjock klump i halsen! Precis innan bussen har bromsat in helt
får jag syn på HENNE!!! OJ! Hjärtat slår ett dubbelslag innanför bröst-
korgen och munnen torras likt fnöske när jag reser mig upp för att stiga av
då bussen stannat och dörrarna har öppnats! Vid sista trappsteget snubblar
jag till av förvåning men tappar inte balansen! HJÄLP! Såg hon mig? Nej,
hon står fortfarande kvar på andra sidan bussen vid sin bil. Bagagerums-
luckor öppnas och jag får så småningom tag i min väska. Plöstligt infinner
sig en akut känsla av förlamning och passivitet! Vad gör jag nu? Är det
verkligen detta du vill, frågar jag mig så här i sista skälvande minuten?
Tar, återigen till det gamla andningsknepet och lugnet och den lägre pulsen
har åter infunit sig. Optimismen och hoppet infinner sig nu under dessa
ca 30 sekunder som finns kvar av ensamheten. Snart, min älskade! Snart
är vi tillsammans och INGEN ska stoppa oss! FRAMTIDEN ÄR VÅR!!!!!!!
Med lätta steg trippar jag fram till dig där du står och väntar! Våra ögon
möts för första gången och världen står just nu helt stilla! Stilla i en tidslös
väntan på oss två som ljuvligt betraktar varandra i evighet! Resväskan står
sedan länge redan på marken och vi omfamnar varandra i en varm och lång
kram som aldrig vill upphöra! Den upphör först då jag försiktigt smeker dina
kinder, ser dig igen djupt in i ögonen och sakta böjer mitt ansikte framåt, mot
ditt. Sakta, sakta! Till slut så möts våra läppar och förenas i en omtumlande
kyss där läppar glider fjäderlätt mot varandra och tungor leker likt citron-
fjärilar på sommarängen! Vår andning tilltar och pulsar ökar! Men inte här
och nu! Nej! Vi måste vänta! VÄRLDEN ÄR!!!

Vi sitter i bilen och är nu på väg hem till dig. Koncentrerad av trafiken
lotsar du fordonet genom stadens gator och svängarna tas försiktigt pga
det hala väglaget. Själv sitter jag jämte dig och vi småpratar lite nervöst om
väder och hur min resa gick. Redan nu ursäktar du dig om städningen
hemma och att du haft bråttom och inte hunnit så noga. Precis som om
jag skulle bry mig, älskling! Det enda som finns just nu är DU!!! Jag
sitter där och betraktar dig i profil. Ibland vänder du ditt ansikte mot mig
och jag börjar nästan gråta! Gråta av lycka att just JAG får sitta här
jämte DIG! Redan nu vet jag att jag skulle dö om du lämnade mig! Du är så
mycket vackrare än alla bilder på jorden kan berätta! Jag vet nu att vår
Herre grät och hans änglar sjöng det vackraste den dagen du föddes!
Snart är vi hemma i ditt bostadsområde.
Väl uppe i lägenheten tar vi av oss ytterkläderna. Så gott att komma in i
den go’a värmen! Du tar med mig på en liten lägenhetsvisning och jag
konstaterar att inga barn befinner sig hemma. De är hos sin pappa under
helgen, säger du. Visst. Ok. Men nästa gång vill jag självklart träffa dem
också! Du ler så lyckligt mot mig för de orden och acceptansen. Visst,
säger du. Kanske vi kan träffa dem imorgon eller på söndag? Jag tittar
på dig och ser att vi har kommit ett steg närmare varandra. Att vi båda
förstår att lyckan inte bara består av oss två utan även de nära och kära
runt omkring oss. Men i tyst samförstånd vet vi båda att just nu finns det
bara VI TVÅ! Vi är båda lite hungriga men vad betyder lite magkurr nu?
Återigen omfamnar vi varandra likt vid bussen. Skillnaden är att vi nu
är inne i värmen och inga tjocka ytterkläder stör! Vi befinner oss tydligen
inne i ditt sovrum och åtrån tilltar snabbt och skoningslöst! Pulsar ökar…
andas…flämtar…beröring…kysser vilt men står ändå emot…inte för
bråttom nu! Du tittar lite förvånat på mig men förstår ändå när jag knäpper
upp din blus och tar av den. Ohhh! Min Gud!!! Ingen BH! Jag bara
stirrar på dessa Guds verk och börjar snart att.....