Jag hugger staty ur graniten
Som snart ska få pryda mit prydliga hus
Men finner statyn blir så liten
Men trädgårdens gång får tillräckligt med grus
Bokstavligt grusades drömmar
och grus mellan fingrarna strömmar.

Jag målar små tavlor för väggen
Men att bruka en pensel jag aldrig förstått.
När ni står i lådor med skäggen
Så doppar jag skägget i färgen av grått.
av alla färger som finns på paletter,
Jag blott grått över tavlorna skvätter.

På gitarren jag sitter och knäpper
men strängarna släpper då en efter en,
och allteftersom strängarna släpper,
så börja' jag spela min visa igen,
och den sången jag spelar blir hålig
Innan slutligt blir tyst riktigt dålig.

Men jag hittar små ord i mina hjärna
Och med dessa jag bygger förunderlig värld
Alla orden som formar sig gärna
Till den dikten som mer än all rikedom värd.
Alla orden tar plats medesamma
fast rimmen alltid är samma.