Om du står vid början av en korridor
En korridor höljt av mörker
Utan att ha någon aning om hur lång den är
Och osäker på vad som finns där
Går du in där då?

Eller går du tillbaka till det du känner till
Ett rum där allt går att se
Även om det du ser inte behöver vara bra
Det spelar ingen roll hur rummet är som
För du vet vad som finns där

Lämna mig i mitt rum
Jag kanske inte trivs där
Men jag vet vad den kräver av mig
Så jag låser alla dörrar
Ingen får komma in, men inget får lämna den heller

Tala om för mig hur du kom in
Din rosaröda känsla utan plats här
Varken jag eller något annat vill ha dig här
Så jag tar dig, stryper dig, slår dig tills du försvinner
För låsta dörrar håller bort den som kan få dig att växa