Instängd bakom tjocka stenväggar
Klösandet har upphört för länge sedan
I min änglsan och rädsla har jag skapat något nytt
En ny känsla
Med öppna ögon stirrar jag rakt ut
Betraktar världen med mörk blick
Känner hur mitt hjärta drar åt olika håll
Hur kronan på mitt huvud tynger
och hur den svarta skuggan alltmer når mig
Förhatliga men
Saftiga bestar
Älskade fiender
Utan vidare tankar
Svärdet dras ur bladets fasta tag
Svingas, har sönder
Men nej
Stenväggen står där
Stilla
Ser fortfarande orörd ut
Mitt eget fängelse
Mitt hatade sinne
Min död.