Det står bara ett namn på dörren
nyckeln passar perfekt
alla breven tillhör mig
som att det för evigt varit så

Jag köper nya kläder
tvättar gamla
som doftar nytt
men är nötta av historien

Lagar samma mat som då
men smakerna är nya
känslan en annan
det blir alltid mat över

Tavlorna på väggen stirrar mig i ögonen
letar efter ett igenkännande
ber om förlåt
men porträtten känns inte längre i hjärtat

Dagarna har fortfarande sina timmar
solen som ger hopp
månen som ger ro
utan hud som klibbar emot min egen

Ingenting luktar längre som du
vårens essenser är nu min vän
i horisonten ser jag mig själv
med en utsträckt hand