Du är det mörka,

en symbol för det groteska i mänskligheten.

Jag är kluven.

Vissa delar av mörkret är som mitt eget hem,

jag gömmer mig gärna i de skuggorna,

ligger i fosterställning och vilar,

eller dansar vilt på scenen.

Men vissa delar är jag rädd för,

där gömmer sig monster och mardrömmar,

där drar du i mina ben med dina vassa klor tills jag blöder,

skrämmer mig till tårar.

Och för en tusendels sekund njuter jag,

eventuellt.