Vi står,
mot varandra du och jag.
F ö r l å t.
Jag älskar ju dig,
mest av allt.

Varför ska det vara så,
att man efteråt
är efterklok,
åh åh åh
ångest, ja.
kan vi hitta tillbaks,
till det (?)

(ge mig skratten,
du vet, när vi ser
komiken i vår-
vardag)

Foton, inramade
och fina,
med omsorg.
Jag vill ha det så,
ja precis.
Vi systrar, inramade och
med varandra-
och gärna med
ett glas
som skyddar.

Olika,
men ändå så
lika.
Styrka är vårt
efter n a m n,
lika väl som
att det någonstans är
vår svagaste
och mest sårbara,





punkt.