I en fyrkantig box sitter jag nu och väntar
Med plats för knappt fyra steg är jag full av längtan
Det är kaos på skrivbordet, kaos på sängen, kaos överallt
jag spricker nog snart, för jag är nervös
I min kartong blir luften tung och myror över hela kroppen
För ett par månader sen hade jag tagit hjälp av gift
Nu, nu ska jag göra det med kroppens egna gift, adrenalin
För det blir det mycket av idag, det känns som det
Egentligen är detta ingen dikt, men det gör inget
Egentligen förlorar jag mig själv igen, men det gör inget
Allting är helt okej.
Och det känns rätt okej det med.
I min kartong väntar jag med förväntan, ack, snart
spricker jag.
-Men det gör inget, för du tejpar ihop mig igen.