Tänk om man vore
bror till Kung Bore,
en kylslagen typ av teflon
och välsvarvad, blänkande stål,
en som allting gled av
vad än tillvaron gav,
likt regn på en gås
eller skrattande mås,
en som starkt stod emot
andras ris liksom ros
och som flinkt gled förbi
både fjäsk och antipati,
resignerad, distingerad och klok
och inte en halvhispig gammal tok.

Men jag är ju jag
och jag gör vad jag gör,
skriver en dikt
av lustfylld plikt,
och jag är väl idag
ej missnöjd därför.