Vardagen gör så ont,
jag vill inte komma över dig.
Min sorg är min variabel,
tidens sabel - en känslas läkt.
Jag marscherar med insekter,
rättar mig i ledet,
hukar min stolthet,
formar mitt ego.
Jag kan inte somna!
Jag sjunger tomma ord,
söker ett vägskäl.
Det tar en känsla att förstå,
Ditt sällskap, ditt sällskap...
Skritt, jag följer dig!
Säg vart du vill gå?
Jag är din våg.
Jag är din vimpel.
Du är min vind.