Mitt liv har varit upp o ner ända sedan den dagen jag minns, växte upp i en familj med sex syskon, fyra bröder två systrar en far som var periodare och min mor fick ta hand om allt. Mitt egna liv kantades hårt av denna uppväxt, eftersom vi var så många barn kändes det som om min mors kärlek till oss barn inte räckte till och jag kände mig övergiven. Skolan blev inget bättre, mobbad för min fetma och åkte på stryk väldigt ofta,var av den typen att får de slå mig kanske de slutar hacka på mig i fortsättningen, men det var bara en dröm som ej blev sann. Detta liv tryckte ner mig så långt det kunde gå, Kung alkohol blev min bäste vän o följeslagare, tillsammans hade vi det bra \"tyckte jag\" men vad jag inte förstod var hur mycket skada jag gjorde till mina närmaste, jag ljög för dom så att de skulle låna mig pengar till sprit osv. Detta liv ställde till en massa skit i mitt liv, Min räddning blev en vacker flicka på arton år som hade sett mig irra om kring utan något som helst mål här i livet, hon tog mig till sitt hjärta och har hållit mig där sedan dess, jag har sårat denna underbara människa många gånger under min resa tillbaka till livet, Denna flicka som blev min räddning för snart femton år sedan såg till att jag kom under behandling för mitt alkoholmissbruk, har nu varit nykter i tretton år och har två under bara barn med denna underbara människa som tog hand om mitt trasiga liv.