munsmänniskans konstgjorda krycka
tuggar tomma ord på de nedsuttnas rader
domptören manar fram sinnesvridna ballader
låter självklara som den kalla vinternatten
de är de som lever på själarabatten
men är lika självdött som det som släpats hem av sommarkatten
----
nej slå på trumman bror
det är liv i de som leva stort
passiv är den action du trodde ha gjort
Ge hals, kasta skjortan din
ge ditt allt , ditt själens vin!
gråt skratta le mitt i sången på bara ben
du då vet att leva här och inte alltför sen