Med den skarpaste kniv i min hand,
vandrar jag bort mot min skog.
Jag går över mången land,
det var ingen slumpens väg jag tog.

Med en hand vilande om kniven,
står jag framför det träd jag valt.
Jag känner att tiden är given,
skuggorna omkring mig vilar svalt.

Ett hjärta ska i trädet sättas,
och det hjärtat ska föda ro.
Min själ ska utav det mättas,
jag ska återfå min tro.

Jag höjer kniven och börjar rista,
våra namn och det hjärta som ska stå.
Varje dag ska bilda en lista,
som leder till den dag jag väntar på.

För varje dag utan dig,
går jag dit och sätter en skåra i barken.
Jag hoppas att du snart vill återta mig,
ty snart faller trädet till marken.